Tjuktji (uttalas 'Chukchi' IPA: /ˈt͡ʃukt͡ʃiː/) är en musikgrupp bestående av en enskild musiker, som också är bandets grundare och initiativtagare till projektet.
Bandet ägs av Dylan Larsson, en ung man som är uppvuxen i mellersta Norrland.
Tjuktjis musik är en fusion av folkrock, rock och influenser från postpunk och new wave på 1980- och 1990-talet.
Dylan föredrar att spela in sin musik analogt men är inte blyg för att använda annan teknologi vid inspelning.
Dylan är konstnärligt lagd så det var ett självklart val att ägna sig åt musik, men som den konstnär han är så faller det sig även
naturligt för honom att jobba med allt som har med konst och hantverk att göra.
Han finner en djup inspiration i sitt sibiriska arv, som härstammar från ursprungsbefolkningen.
Genom att uttrycka sina känslor och skapa ett andligt utrymme, vill han genom sina texter
förmedla en bitterljuv känsla av livet och tala till själen.
Även om hans verk ibland kan uppfattas som mörk och dyster,
strävar han efter att beröra och röra sin publik på ett spirituellt plan.
Sudba skrevs som en del av ett samarbete, i samband med händelserna under 2022-2023, detta var den första låten som Tjuktji skrev helt på ryska för att kombinera ett underbart rikt men hårt språk med en elegant melodi. Låten uppehåller sig vid teman om djup melankolisk kärlek, mörka bilder och en längtan efter det förflutna och om den nuvarande världen som helhet. Den monotona sången i kombination med låtens postpunkiga stil får en att vilja sjunka djupt in i tomhet. Den här låten valdes ut för att delta i P4 Nästa.
Дождь по крыше стучит,
напевая Вивальди,
в сером небе река
под названием Грусть...
Я иду в ближний лес,
слышу стоны деревьев...
Это души людей
плачут,
жизнь вспоминая...
Воздух постепенно холодает,
и тонут далеко ушедшие суда.
Свет солнца туча мрачная скрывает,
тоскою предначертана судьба.
Как летала душа
от любви замирая...
Но злодейка-судьба
привязала корнями
их надежно к земле...
И руками ветвей,
нежно небо лаская,
тихо плачут березы...
Тихо плачут березы...
Нежно небо лаская.
Воздух постепенно холодает,
и тонут далеко ушедшие суда.
Свет солнца туча мрачная скрывает,
тоскою предначертана судьба.